Å så kom vi ner på jorden igen...

 

Knutstorp är lite av vår favoritbana totalt sett så förväntningarna var försiktigt höga när vi på fredagseftermiddagen gav oss iväg. Det är bara Acke som gillar regn och SMHI lovade bara en futtig mm.

Som vanligt fixade Fredrik kvällskäket som väl motsvarade de numera högt ställda förväntningarna, dock började helgens vedermödor redan här göra sig påminda – batteriet till ”husbilsdelen” var dött. Startkablar mot bussbatteriet så var detta löst och laddaren orkade starta.

Eftersom det trots allt hotades med lite regn så åkte även markisen upp och förankrades i bilen samt domkraften och lite annat smått och gott då det även utlovades lite vind.

Tidig läggning följde för nu var vi laddade och började bli nervösa också för den delen. Vårt sällskap från Sturup, Nils Zinn, skulle komma ner med en värmekamera för att vi skulle kolla lite däckstemperaturer på träningen för att inte lämna något åt slumpen! 

 

Efter en trevlig middag med diverse firande har det nu börjat blåsa duktigt men vi somnar som små lamm nervositeten till trots. Vi sover gott ända fram till halv ett, då smäller det till i bussen så vi far upp snabbare än jag vet inte vad, helt övertygade att markisen med stativ ligger krängd över taket. Fredrik har på kvällen snackat om att skaffa en brandvarnare till bussen och är den som snabbast flyger ut, han ser nämligen hur grillen som vi burit in under taket håller på att antända en tältduk!

Väl ute, några med bara ben och andra med bar överkropp, konstaterar vi att ett tält på sisådär 3x9 m står på högkant lutande över vår markis och busstak, våra ansiktsutryck hade nog gjort att även den svultnaste kvinnan hade missat våra vackra och bara kroppsdelar!

Blåsten slet rejält i duken och vi var rädda att det skulle ge sig iväg på grannens husbil som inte har samma pansarplåt till kaross som vår buss, en av grabbarna i Team Ullared kommer ut (tack för hjälpen!) och är uppe på busstaket innan vi hinner blinka och vi hjälps åt att riva duken och sedan försöka få ner stativet och fälla ihop det. Tältet var Fasthouse och vi började drömma: tänk om framrutan på Opeln gått i bitar, då hade vi kunnat köra deras BMW på racet! (Eller hur Lasse?!?...;-)).

Törnrosasömnen var nu lika bortblåst som Fasthouse tält men efter att förankrat vårt tält ytterliggare och även Team Tornados som vi låg i vindriktning för, så somnade vi tryggt om.

Lugnet före racet och efter stormen...

Morgonen kom snabbare än tänkt, men nu hade vi ju haft våra äventyr så resten av dagen kändes lugn. Nisse kom med värmekameran och vi gjorde bilen klar för träning, då funkar inte radion från bilen, nåja, det gick att trycka på knappen i bilen så det klickade i lurarna som bekräftelse att man hört budskapet.

Undertecknad gav sig ut på träning lite lugnt, första varvet och så växla ner efter start och mål, då går det inte lägga i växeln! Efter lite lirkande trillar den i, snabbt in i depån för felsök utan resultat, luftar kopplingen och ut igen då alla växlar trillar i. Sedan samma historia igen!

Chief mechanic Anders in action!

Nu hittar vi felet, kopplingen har spruckit vid urtrampningslagret! Anders konstaterar att det måste gå att svetsa så den ryker fram i rasande fart, vi konstaterar dock att träningen är körd och därmed startplats och nyttan med värmekameran. Då bryts träningen p.g.a. fel på tidtagningen och startordningen blir gällande serietabell vilket gav oss tionde startposition, nu har turen vänt! 

 

Länk till youtube, starten: http://www.youtube.com/watch?v=ZbejmWbljQ0

Vi blir färdiga till start och hänger med skapligt men blir omkörd några gånger, får upp temp såväl i däck som kropp och tar tillbaks några positioner. Bilen börjar kännas lite halare i vissa kurvor och tankarna börjar gå om jag överhettat däcken eller det kan vara de få regnstänken på rutan. Då, efter bara 23 minuter lyckas jag tappa koncentrationen och kommer för långt åt vänster vid inbromsningen efter långa rakan, bilen hamnar med vänsterhjulen utanför banan och där är fästet inte jättebra……….

Har alltid gillat stora fordon, men inte bakom ryggen sittandes upplyft med alla racebilens fyra hjul i luften!

Positiva är ju att det inte drar någon soppa

Väl inne i depån går vi igenom bilen och rensar bort småsten ur hjulhus och motorrum och innan jag är ute har 26 minuter gått. Nu regnar det friskt och kaxigheten från första delen av stinten har så att säga lagt sig och det går inte fort.

Acke tar över och nu börjar vi ta tillbaks positioner, Acke trivs som fisken i vattnet vilket är en ovanligt passande beskrivning och hela stinten går klanderfritt, vid bytet är det som vanligt tankning och jag ansluter tankventilen med den nya slangen vi bytte innan förra tävlingen, då går slangen av! Innan vi kommer på att Anders kan ge sig ut och köra medan vi lagar slangen har vi återigen tappat tid och dagen känns ännu lite jobbigare. Anders sticker ut med nästan tom tank och bara en liten imfri siktglugg för nu vräker regnet ner och på hans väg ut ur depån står depåvakten ilsket viftar skriker och hoppar med den röda flaggan i handen i ett desperat försök att hindra Anders från att äntra banan! Inget stoppar en vit Opel med revansch i blicken, ej heller med immiga rutor! En ”stop and go” håller dock igen en oss stund och snart kan vi tanka fullt så Anders kan köra färdigt, det regnar så kraftigt att helst hade han nog krupit in i bussen istället.

Tio minuter kvar av Anders stint går ”safety car” ut, en vit Opel står i gruset på samma ställe som innan! Även Anders får åka lastare till depån, vi släpper broms och växel men bilen rör sig inte ur fläcken, höger bärrarm har lossnat i sin bakre infästning och är förmodligen orsaken till avåkningen. Med en och en halv timme kvar av tävlingen beslutar vi oss för att inte göra en hastlagning och riskera följdskador och bryter därmed loppet fem minuter innan Fredriks stint.

Slutkört.....

Vi inser efter en dag som denna att sticka innan fria startavgiften lottas innebär att vi dras, och stannar vi så är det lika säkert att vi inte dras, och så blev det.  Om någon undrar så har jag precis beskrivit hur det går till att fira sin 48:e födelsedag, vilken tur att man bara fyller det en gång i sitt liv! 

 

Nu ska bilen fixas till sommarfesten för alla våra anställda på ALT Hiss. Var? Hos Motor Event så klart!

Sen hörs vi inte förrän 29 augusti, då är det Falkenberg som ska tuktas! 

Trevlig sommar önskar vi alla medtävlande, funktionärer, sponsorer, supportrar och eventuella kamrater!

 M V H

Team ALT Racing

 

Bakom pennan - Peter Kjellsson